Det är nu drygt tre veckor kvar till Lidingöloppet och kanske dags att börja fundera över sista planeringen inför loppet. Här kan du läsa om lite tips som jag gav Petra Månström tidigare idag. maratonbloggen
Just nu ser det inte så ljust ut för någon start för egen del, en krånglande fot har satt käppar i hjulen och just nu kan jag inte belasta foten utan smärta. Jag hade hoppats att kunna ställa upp på Lidingöloppet för kul, utan speciella tidsmål och "krav" just för att Lidingöloppet bara är så kul att genomföra, nu ser det inte ut att bli så, men man vet aldrig...
Fokus just nu ligger istället på att hjälpa Micke att anordna löptävling i helgen, det är tredje året vi kör Vålådalen Challenge, en tvådagars löptävling i fjällmiljö. Ännu en helg där det är andra som står i fokus och inte jag själv, riktigt kul! Jag vet ju av erfarenhet vad jag vill att en tävling ska ha och det är en slags utmaning att hjälpa till att anordna ett bra arrangemang.
Ha de gott! Nu ska jag ta tåget upp till Vålådalen. / Lena
Det var några dagar sedan jag skrev och det beror inte på att jag glömt bort er! Det beror mer på att jag haft några tuffa dagar och inte riktigt varit redo... Lägret i helgen gav mig oerhört mycket tillbaka och det kändes härligt att få dela med sig av en del av sina kunskaper och erfarenheter bl.a. från 10 år som elitaktiv inom långdistanslöpning. Min landslagsdebut kom 2001 och sedan dess har jag funnits med på landslagsuppdrag varje säsong med undantag från 2007 som blev ett mellanår p.g.a. av skador. Efter helgen har jag haft ont i en fot som satte stopp för mer löpning, detta bidrog till att jag kände att jag måste ta ett beslut. Tiden efter EM har varit jobbig, jag har kännt att kroppen svarat emot och inte orkar riktigt som jag vill längre, motivationen och glädjen har därmed fått sig en rejäl törn och jag har svårt att finna den glädje som krävs. Redan innan EM har kroppen sagt ifrån i omgångar och jag har fått kämpa i motvind för att gå vidare, men hela tiden fanns ett stort mål - att göra ett bra EM-lopp! Det som sedan hände på EM gjorde att sista luften gick ur och sedan dess har jag haft många tunga stunder och mycket tankar om framtiden.
Det har varit massor med tårar, många funderingar och mycket tillbakablickar innan jag i måndags tog beslutet att ta ett break från allt tävlande under en period. Jag kommer inte att satsa på den nivån jag gjort de senaste 10 åren. Träna kommer jag säkert att fortsätta med på ett eller annat sätt och tävlingar kommer jag på något sätt att ställa upp på igen. Kanske hittar jag nya utmaningar framöver och det finns massor av spännnde lopp att upptäcka även framöver.
Jag fortsätter gärna att del av mig av min träning och vardag även om EM 2010 var mitt sista stora friidrottsmästerskap.
Ni som var med mig på lägret vet att det är viktigt med nya utmaningar och det kommer flera även för mig. Just nu är den största utmaningen och det viktigaste för mig att hitta tillbaka till mig själv, gå vidare, titta tillbaka på nästan 10 år i landslaget med massor av framgångar som jag ska kunna glädjas åt.
Jag har haft grymt kul och är nu otroligt trött. Jag hoppas att lägerdeltagarna har samma känsla.
Sista dagen avslutade vi med en tur till Djupdalsvallen en toppbestigning och mysig "Sätertur" Två tjejer tog sig an alla sträckor och körde slut på Micke,(som anlände sent fredagkväll för att hjälpa mig igenom de sista dagarna) innan de efter dryga 23 km var tillbaka på Fjällgården. Flera av deltagarna var förvånade men riktigt nöjda att de faktiskt klarat av så mycket under helgen och även om några valde en lite kortare löptur än de 23 km Anna och Madeleine avverkade så hade de flesta sprungit fler mil än de någonsin gjort under tre dagar, dessutom i tuff fjällterräng, för några i gruppen var det dessutom första gången i fjällmiljö! Jag är imponerad och väldigt nöjd med deras prestationer, vilja och glada humör. Under helgen har de avverkat fem löppass med både backe, intervaller, obanat och bad lägg dessutom till lite styrketräning, yoga och några föreläsningar, inte undra på att vi är trötta men nöjda efter en intensiv helg. Efter ännu en god lunch på Fjällgården var det dags att säga tack och hej för denna gång men hoppas på återseénde nästa år! En av tjejerna i gruppen som fick testa på riktig fjällöpning för första gången var maratonbloggaren Petra Månson. Några ord från Petra: En helt ny men oerhört kul upplevelse att få springa i fjällen - smider redan nu planer på längre turer mellan fjällstugor med lätt packning och löparskor på fötterna... Läs mer på Petras blogg http://blogg.svd.se/maratonbloggen
Förmiddagens pass bestod av fjällöpning delvis obanat. Lite orolig kände jag mig när jag vaknade och såg dimman utanför fönstret, när sedan regnet tilltog under frukosten började jag bli smått bekymmrad, men en timme senare hade det slutat regna, varmt (i alla fall över 10 grader) i luften och dimman lättat en aning. Strax efter 09.30 tog vi linbanan upp till Osthang,därifrån följde några km på fjällstig innan vi avvek med en klättring upp mot Ramundbergets topp, efter några hundra meters "klättring" följde härlig löpning obanat på högfjället, eftersom det var första gången för många gav det en helt ny upplevelse. Att det var dimma och att vi inte riktigt kunde se alla omgivande fjälltoppar, gjorde inget när vi fann härligt goda hjortron under vår framfart. Målet var Össjöstugorna där vi tog en kort paus och laddade batterierna inför sista biten hem tillbaka till fjällgården. Ännu ett pass avverkat och fortfarande bara glada miner.
I eftermiddag väntar ett kombinerat pass med löpskolning, intervaller och styrketräning. Sedan väntar för en del massage medan andra nöjer sig med bastu och pool innan kvällens tre-rätters middag.
Jag tror att vi alla kommer att somna gott även i natt. Hälsningar från Ramundbergets löparläger. / Lena
Efter första dagen med lägret imponeras jag av alla deltagares vilja. Igår eftermiddag testades de hårt i 1 km i backe. Målet var kalfjället en dryg km upp på stig med några krångliga passager. Jag hade förklarat för dem innan att de skulle känna att pulsen skulle stiga oavsett tempo och att det bitvis kunde vara bättre att gå och att det även var fullt tillåtet. Alla jobbade så gott på ett imponerande sätt. jag tror att de efteråt kunde hålla med att pulsen steg trots att tempot inte behövde vara så högt. När jag mötte dem senare uppe på fjället vara alla nöjda men med skrikande mjölksyra, men ingen protesterade mot att fortsätta ytterligare några km på fjället, vilket nog var bra för att forsla bort lite mjölksyra innan vi tog samma väg tillbaka ner, även det ett styrkeprov för benen, jag kan tänka mig att en och annan känner av lite träningsvärk i låren idag.
Nu blir det frukost och sedan en ny inspirerande dag med mina härliga lägerdeltagare! / Lena
Började dagen 07.00 med Yoga, en timme senare hög tid att ladda med frukostbuffé inför dagens första löppass.
Nu var hela gänget på plats, eftersom den sista deltagaren anlände sent igår. Började med en intervju med TV Funäsdalen innan hela gänget sprang iväg mot Klinken. Drickapaus och kort rast vid Klinken. innan Sedan tog vi oss vidare från Klinken ca 2 km till Tvärån, för en del med bad och för andra ännu ett tillfälle att fylla på vätskebalansen. På tillbakavägen lyckade gruppen hålla väl ihop, en del hade kanske sprungit av sig lite på passets första del.... Efter 17 km var vi tillbaka till Fjällgården välbehövligt med snabb återhämtning med Proviva Active en dusch och sedan lunchbuffé. Intervju med Till fjälls.se till kaffet och snart dags för en kort samling med gruppen.
Eftermiddagen bjöd eller rättare sagt tog jag mig upp till Mittåkläppen, en härlig tur(trots trötta ben.) Jag anlände till Ramundberget under förmiddagen och ska ordna med några sista grejer innan lägret startar imorgon. Jag har mötts av underbar personal här och det känns verkligen kul att få träffa deltagarna imorgon och komma igång med lägret. Det kommer att bli hektiska dagar, men känns sååå kul, det måste vara världens bästa jobb att få springa fjällöpning med en förväntansfull grupp, kan inte bli bättre.
Nu hoppas jag att vädret är med oss på söndag och att så många som möjligt tar chansen att göra en topptur upp till Mittåkläppen, det är så härligt när man är uppe och värt all svett och tunga ben på vägen upp. Idag blåste det på hyfsat däruppe, men otrolig utsikt! Jag var väl inte heller så fräsch i benen idag, gårdagens DM lopp på 5000 m satte sina spår även om det inte gick så väldans fort... Ja, jag sprang alltså 5000 m på bana igår kväll första banloppet i år och jag hade väl egentligen inte tänkt ställa upp, eftersom jag kännt mig trött/sliten och helt omotiverad till tävling, sedan mitt tuffa EM, men så kom ändå lusten att vara med "bara" för att det är kul, strunta i tider och prestationer och bara springa utan att slita ihjäl sig och det var kul, tro mig(även om det varit roligt att springa 2 min. snabbare oxå..). Prispallen DM 5000 m i Krokom. Tre glada tjejer som tycker det är kul med löpning!
Åter till Ramundberget, där allt fokus ligger under några dagar, härligt!
Jag är nu på plats i Ramundberget. Imorgon startar lägret och det känns hur kul som helst. Nu ska jag äta lunch på restaurang Agaton och sedan ge mig ut på fjället för att kolla in lite härliga löpstigar. Imorgon kommer alla deltagarna, det ska bli spännande att träffa dem! Vi startar upp lite lugnt imorgon eftermiddag med ett lätt löppass, sedan väntar ytterligare 5 löppass i fjällmiljö, yoga och spa. Ska även försöka hinna med att rapportera från oss här i Ramundberget.
Värktabletter och dålig sömn är ingen bra kombination, därför skippade jag morgonens tänkta 10 km. Fallet och EM har gett sina sviter, känns nu helt bra i mitt knä, men har hela tiden haft lite känningar i höger arm och axel igår kulminerade det i en rejäl nackspärr. Givetvis kan veckans bålpass på gymmet ha bidragit till att det blev för mycket 2 * 20-30 min på gymmet denna vecka, ett slags rekord i sig jämfört med veckorna innan...
Nu ska jag istället avverka drygt 6 timmar i butiken, får sedan se vad kroppen säger om 10 km löpning i eftermiddag.
I helgen var jag uppe i Vålådalen och under lördagen var det min tur att stå vid sidan om och heja fram trötta löpare. De som sprang tog sig 43 km i tuff fjällterräng, med mål i Vålådalen jag stod i en av de värsta partierna uppför fjället och där var det många trötta och onda ben. När de kom i mål var de desto gladare och nöjda över sina prestationer och de ska ni vara!. Även om jag bara en vecka tidigare bestämt mig för att ta ett litet break från löpningen kan jag erkänna att lite sugen blev jag när jag stod i solskenet och hejade fram de tappra löparna. Eller rättare sagt jag längtade efter att själv kunna springa på fjället utan slitna ben, ömmande och svullet knä och den där "goa" känslan. När jag i lördags efter bara några km löpning på fjället återigen blev svullen och öm i mitt knä, så insåg jag snabbt att det var bra att jag inte ställt upp i årets upplaga. Men någon gång hoppas jag även ta mig i mål på denna tuffa maratonsträcka.
För er som vill testa att tävla i fjällöpning men inte riktigt lika krävande sträckning är ni välkomna till Vålådalen Challenge som min sambo, Micke anordnar den 4-5 sept. Lördagen bjuder på 16 km fjällstigar och på söndagen väntar utmaningen "motbakkelöp" 6 km och 700 höjdmeter upp på Ottfjällstoppen. Mer information finns under länken Vålådalen Challenge på www.lenagavelin.se
Ha en fortsatt bra sommar! Nu ska jag planera löpläger i Ramundberget, ser fram emot att träffa några av er där! Hälsningar Lena
2
kommentarer
